Jag har fått lite kraft tillbaka, bara plötsligt sprang jag upp och ner från trappan till mitt rum med den där glädjen och energin jag hade förut. Som om den kom tillbaka och alltid hade funnits där, det kanske var musiken. Att få spela piano med all kraft jag kunde framhäva, låta tangenterna klinga, med en konsentration och en styrka. Ljudet klingar än... som en signatur melodi till min återkomst. Detta är första steget, till att vara jag igen.
Ibland bara orkar man inte.
Visst händer det att man inte ser någon mening med att plugga, orkar inte försöka vara trevlig mot mamma i telefon, och orkar inte engagera sig i en riktig middag.Men jag är inte lite oengagerad och trött
Jag är alltid oengagerad och tröttSkolan är tråkig och nu ska man bestämma sig hur man ska studera vidare. Varför, varför, varför så snart?
Kan man inte få bestämma sig för det i Juli? Efter sommaren? Någon annan dag?
Bara inte nu. När som helst, utom nu...Vardagen är grå, bussarna är gråa, skolan är grå.
Vore mycke lättare om jag kunde säga att det var föräldrarna, lärarna, statens fel...
"Det är systemets fel!"
Nej, jag är bara trött och omotiverad.
Jag vet inte hur...
Men det är mitt fel,
och det gör mig ännu tröttare.
Det finns några enkla saker,
Vet du vad jag heter? Inte vad jag kallas, vad jag heter?
Vet du min ögonfärg?
Vet du hur stort mitt bystmått är?
Kommer du ihåg första eller ens förra gången vi sågs?
Vet inte riktigt vad jag ska ha en blogg till om jag ska vara helt ärlig. Men att ha en har blivit så himla hyprat att jag kände att jag bara måste efter att ha läst mentors blogg. Men det visade sig inte vara rikitgt så självklart. Våra bloggar kommer att likna våra GB inlägg på helgon, och då är mentors inlägg både fler och redan mer blogglika. Han har en åsikt medans jag svävar iväg i inre känslor i förvirring och överlycklighet allt i kaos. Se bara på det här...
Vad ska jag med en blogg till egentligen?
Prenumerera på denna blogg
